Hund Freestyle Med Louise Larsson

FREESTYLE

Ett lydnadsprogram till musik!

Tänk dig ett framträdande där hunden utför roliga trix tillsammans med sin förare. Den studsar, snurrar, apporterar, är följsam, förmedlar känslor, jobbar med tassar och huvud, backar åt alla möjliga håll och bugar. Hunden gör detta för att den tycker det är kul och stimulerande. Föraren koreograferar programmet till en musik för att förmedlar en handling eller utföra en stilren och häftig dans. Just det är freestyle!

År 1999 var jag på Sveriges Hundungdoms årsmöte där jag för första gången fick höra en presentation av sporten. Föreningen sökte några personer som var villiga att delta i en projektgrupp för att se om det eventuellt skulle finnas något intresse av freestyle hos deras medlemmar. Jag som direkt fattade tycke för sporten och gick gladligen med i projektet.

Projektgruppen fick gå en utbildning för en engelsk instruktör samt dansör, Annie Clayton. Vi testade på våra egna hundar, höll själva en kurs på det som vi hade lärt oss och det slutade med att vi hade en freestyleuppvisning på HUND 00. Kan väl knappast påstå att dessa uppvisnignar var några avancerade, innehöll nog bara några olika positionsarbeten, snurrar och hopp. Men inte så mycket mer. Trots det så fick vi respons från publiken och vi kände genast att det här var något som vi skulle satsa vidare på.

Redan året därefter blev vår projektgrupp en freestylekommitté hos Sveiges Hundungdom. Vår huvudsakliga uppgift var först att plocka fram riktlinjer som skulle passa i vårt land. Jag och Mija Jansson, som också var med i kommittén, tog mycket inspiration från bl.a. Storbritannien och USA.
Det var svårt, för att det fanns inte några fastställda regler utan varje förening i England och stat i USA hade sin egen version. Men en gemensam sak tyckte vi alla i kommittén, att någon eller några typer av rörelser skulle ekipagen vara tvungna att genomföra i sitt program.


Så klart att freestyle ska vara en sport där förarna själva, på ett kreativt sätt, tar fram ett program som passar sig och sin hund. Det är det som gör sporten så genuin. Dock kan en för stor frihet ibland vara en nackdel. Som nybörjare kan man få känsla av förvirring när man inte har någon erfarenhet av hur du ska bygga ditt program. Då kan det vara bra att ha några rörelser att luta sig till.
Idag har de obligatoriska rörelserna utvecklats till att i de två första klasserna, I och II, innehåller rörelser som hunden måste utföra. Men i klass III, som är den högsta, ska man vara redo för att kunna bygga sitt program helt själv och har därför inga obligatoriska rörelser.

När väl riktlinjerna för tävling var gjorda var vi tvugna att få fler ekipage som utövade freestyle. För att sporten ska ha någon chans att utveckla sig måste ekipagen ha konkurrens, nya tankar och idéer. Jag hade redan märkt att det var många som tyckte att freestyle var kul, gick en utbildning och därefter stannade till. Det förarna hade svårt med var att sätta ihop ett program på de rörelser som deras hundar faktiskt kunde. Många har sett elitekipagen Mary Ray, Attila Szkukalek och Tina Humphrey, och tror själva att man ska vara så duktig för att gå ut och tävla. Men vi alla är nybörjare och man börjar i klass I, precis som i lydnadsproven, för att sedan bli duktigare och stegra i klasserna.

Med denna tanke bakom mig presenterade jag sporten för min hemmaklubb Tyresö Hundungdom. Samlade ihop ett gäng samarbetsvilla hundägare och startade en träningsgrupp. Vårt mål var att delta på en lagtävling så att man inte behövde känna sig så utpekad, utan uppmärksamheten spred sig till alla ekipage. Möjligen därefter, när de väl varit med ett tag och vågat ställa sig på plan, ge sig ut på egen hand. Till min glädje var det precis vad som hände.

Vårt lag deltog på Sveriges första freestyletävling, på HUND 01. Nervositeten var enorm fast den försvann när vi väl satte igång. Efter programmets gång var vi stolta när vi insåg att vi hade tagit oss igenom hela programmet. Vi var ju trots allt hela 12 st ekipage som samtidigt utförde ett freestyleprogram. Ännu stoltare vart vi när vi fick veta att segern var vår.
Än idag finns laget kvar, går under namnet ACDE, och är fortfarande obesegrade. Efter gruppens början har vi idag flertalet duktiga freestyleutövare från Tyresö HU och är landets mest framgångsrikaste ”freestyleklubb”.

Freestyletävlingarna på Stockholmsmässan har blivit en tradition. Man kan se att ekipagen blir bättre och bättre för varje år som går. Utvecklingen går till min stora glädje framåt. Till vår hjälp har vi ett gäng flitiga freestyledomare. Även de årliga konferenserna har gjort sitt, där bl.a. olika idéer har diskuterats om regler och bedömningsetik. Sist men inte minst har Sveriges HU:s Agria Freestyle Cup lockat många nya unga
tävlingsekipage. Sporten har kommit för att stanna!








Detta har jag tagit ut i från http://freestylehund.se/index2/indexx.html




// Louise Larsson<3